Trygg och värdeskapande ränteförvaltning

En räntefond investerar i räntebärande värdepapper. Exempelvis statsobligationer, bostadsobligationer eller företagsobligationer. De flesta räntefonder är så kallade värdepappersfonder som följer det europeiska UCITS-direktivet. Carlsson Noréns fonder är AIF-fonder (alternative investment funds), som har vissa undantag från direktivet. Detta innebär bland annat att fonderna har friare placeringsmandat.

De vanligaste typerna av räntefonderna är korta räntefonder, långa räntefonder och företagsobligationsfonder. Räntefonder som investerar i instrument med löptider kortare än ett år kallas även likviditets- eller penningmarknadsfonder. Räntefonder som investerar i instrument med längre löptider kallas även obligationsfonder. Löptiden är tiden inom vilket lånet ska betalas tillbaka till långivaren. Företagsobligationsfonder investerar i obligationer utställda av företag. Macro Fund är en räntefond med en unik investeringsstrategi som kapitaliserar på rörelser på räntemarknaden. Yield Opportunity har möjlighet, men är inte begränsad till, att investera i företagsobligationer vilket resulterar i att fonden kan genererar en ränteliknande avkastning.

Det finns tre huvudsakliga risker med räntebärande instrument: ränterisk, kreditrisk och likviditetsrisk. Ränterisk beror på instrumentens löptid och räntebetalningar under löptiden och mäts ofta som duration. Instrument med rörlig ränta har låg duration. Instrument med fast ränta under löptiden har längre duration och därmed högre ränterisk. Kreditrisk avgörs av motpartens kreditvärdighet. Svenska stats- och bostadsobligationer har exempelvis mycket god kreditvärdighet. Likviditetsrisk beskriver hur lätt det är att köpa eller sälja instrumenten på marknaden. Många företagsobligationer kan från tid till annan ha en hög likviditetsrisk. I Macro Fund återfinns primärt ränterisk medan Yield Opportunity främst tar kreditrisk.

För att få bättre tillgång till kapitalmarknaden skaffar många emittenter en rating (kreditbetyg). Kreditbetyget avgörs av så kallade ratinginstitut. Det finns en rad sådana, men ett av de mer kända är Standard & Poor’s. Deras betygsskala delar in räntepapper i de med hög kvalitet (Investment Grade) mellan AAA och BBB-, samt i de med högre risk (High Yield) mellan BB+ till D. Ju högre kreditrisk obligationerna har, desto högre ränta ger de. Men en högre kreditrisk innebär samtidigt en högre sannolikhet för att emittenten inte kan betala sina räntor eller återbetala lånet på förfallodagen. Macro Fund har AAA-klassade räntepapper i botten och Yield Opportunity har ett fritt placeringsmandat. Detta innebär, beroende på marknadsförutsättningar, att fonden kan inneha räntepapper med varierad kvalité av kreditrisk.